I believe in you
You won’t give up
I see your soul
You never stop
To crying
To dying
To be my friend
You are so unlucky
But this is not the end!

(C) Tricia Johansson 2012

Right now am I very weak
It’s exactly like I play hide and seek
I forget if it has gone a day or a week
I’m choose and don’t care to speak.

(C) Tricia Johansson 2012

She looked up to the sky
It was odd. Dark blue and scary.
So fast everything was, now when she thinking back about last year
She was bullied. And maltreated.
She hated her life. So much that she can’t even explain.
And she really wanted to die.

But then it’s happened
She got the diagnose, Leukemia.
Cancer,
And unlike everyone else, she was lucky. Happy
She felt more alive than ever.

Then she died.
Now was she so lucky then she ever could wish.
She was in heaven.
Wait! No!
She was on earth. Like a ghost.
“Shit”, she thinking.
“Why am I not in heaven? Am I here? Why must I be a prisoner on earth even if I am dead?”
She falling down to the ground.
Crying. Falling. Dead.

Tricia Johansson 2012 (C)

Don’t try to tresspass, you know my life is mine
But all you do, are to go around and whine
Your way, are my way and my way are yours
Why are your love out of order,
When you always keep my heart
and trying to make me start
crying out in my bed
with the voices in my head
Why is my sickness a shame?
All you do are to blame!

Tricia Johansson 2012 (C)

I totally LOVE these books. I found a very big collection of notebooks as looking like really old books in the bookstore in the city where I live. It’s new, but they have made them looking old. It feel a little like Harry Potter.

I have bought three so far! Here are 2 of them:

/Tricia

Can’t sleep… Can’t sleep. Gr. It’s 01:43AM.

Hi everyone!
This is my first entry, my old diary is here:
www.madick.deardiary.net
I hope it’s okay for the admins that I made a new account. It’s not work to change username, so I had to make a new diary.. Please do not delete me.

Today was a lovely day! I don’t see my mum so often, so it was great when she came into my house. We ate dinner, and took a long walk in the nature.

/Tricia

I remember it clearly. Today shall I tell about a part of my childhood. Please don’t read if you

+ Have problems with your mood, like have problems to keep your angry feelings inside.
+ Are sensitive. This is not a story for these kind people.

Like I said, I remember it clearly. It was on playschool, a boy, we can call him Ar, hold his hand around my neck and screamed
- What did you do to my friend this morning???
I didn’t understand anything. I had not did nothing? I tried to get air, he hold me so hard that I couldn’t breathe! I tried to answer him, but like I said, he hold on my neck.

Suddenly he let me go. Took his hand away from my neck, hit me in my stomach, and I tried to don’t cry. I didn’t know what to do.

Later. It was dinner in playschool. All the children had their own sitplace on the table. I was unlycky: I had my place between Ar and his friend. They smiled an evil smile to me.

After dinner I where I the toilett. Then that happen. I almost cry when I think about it:
All the boys on the playschool locked up the door to the toilet and walked in. They saw me when I sat there. I was helpless. They called me names, and said that I was disgusting. They saw me “thing” and they lauphed much. I started to cry, and they started to hit me. I was crying for hours after that. The teaschers on the playschool didn’t do anything. They didn’t care.

Why did that happen? WHY? Why me and not any of them??

Hon heter Parava. Och hon har blåsvart hår, isblåa mandelformade ögon och vit hy. Hon kommer från Japan. Hon kallas Parre, och hon hatar fiskbullar. Hon tror på andar, klär sig bara i svart, och är alltid glad. Nej, nu ljög jag. I alla fall det sistnämnda var en lögn. Hon mår dåligt. Har gjort det sen hon var liten. Har ångest. Och idag ska hon börja på BackThuna-skolan. Och försöka vara glad fast det inte går.

- Välkommen Parva Shiksaan, gapar läraren som tydligen heter Inga-Britt.

- Jag heter Parava Shikosan, rättar Parava och hennes blå ögon lyser hat. Hat emot hela klassen. Hat mot läraren. Hat mot hela jävla livet.

- Jaja, välkommen då, muttrar läraren som inte bryr sig om vad fan hon heter.

- Tack, säger det blåögda barnet och går och sätter sig på den anvisade platsen.

Klassen skrattar.

Parava är 14 år. Hon är ett barn. Ja, det är hon i alla fall är hon ett barn när det gäller saker som är kul. Som att se vuxenfilmer. Men hon får ändå alltid en vuxen människas ansvar. Hon är ny i denna förbannade klass. De viskas och tisslas om henne, och ett 20 par ögon riktas åt hennes håll. Hon önskar att hon kunde försvinna.

Och så kom rasten. Och ungarna i åttonde klass sätter sig i uppehållsrummet och spelar kort. En ljushårig, pinnsmal tjej med busiga fräknar och rosa tröja kommer fram till Parava.

- Hejsan, säger hon högt. Hon förklarar sig genast

- Förlåt, jag har problem med min hörsel. By the way, vilket coolt namn du har! Jag heter Elin.

Parava ler. Det finns visst en bra elev.

- Tack, säger Parava och tvinnar sitt hår runt pekfingret.

- Du har så långt hår! säger Elin. Är det färgat? frågar hon sedan.

- Nej, det är naturligt.

Elin fortsätter att rosa Parava. Hon har fina ögon, fin kropp, allting är perfekt med den nya eleven. En annan elev med tråkigt utseende, typ råttfärgat hår, kommer fram till dem.

- Sluta din idiot, snäser hon till Elin.

Hon vänder sig till Parava.

- Du förstår, Elin här är homosexuell och helt dum i huvudet.

- Sluta, Elina! skriker Elin och ger hon som tydligen heter Elina, en smäll på käften.

- Jag är bi, säger Parava och ler.

- Idiot, skriker hon med råttfärgat hår till de tjejerna som inte är som alla andra.

De två flickorna går hand i hand på gatan. De har precis träffats. I en grå, unken skola med tillgjorda, fördomsfulla elever. Men de ser bara varandra. En liten kyss på kinden får Parava av Elin när de skiljs åt på gatan. Parava längtar till nästa skoldag.

Nästa dag är Elin inte där. Klassen viskar och läraren har ett meddelande i handen.

- Elin är död, säger Inga-Britt. Hon dog i cancer inatt.

Läraren ger Parava ett brev.

- Det är från Elin.

“Kära Parava. Jag ville ha en sista kyss från en tjej som jag blev kär i endast genom att titta på henne. Jag blev kär i dig bara genom att titta på dig. Ett första ögonkast liksom. Och jag vill veta om du är kär i mig. Säg det framför hela klassen. Kram Elin”.

- Jag är kär i Elin. Jag är det.

Parava får tårar. Hon har aldrig blivit så kär genom ett första ögonkast. Någonsin. Klassen gapskrattar.

Nästa dag får läraren ett samtal från begravningsbyrån.

- Parava kommer aldrig mer till klassen, säger hon till de pratande jävla ungdomarna i klassrummet.

- Va skönt! säger tjejen med råttfärgat hår.

Men vad hände med Parava? Hon begravdes inom två veckor i samma grav som Elin. De ville inte begravas med sina släktingar.

Nu kan vi vara tillsammans utan fördomar, viskar Elin i Paravas öra, och gråter av lycka.

(C) Tricia Johansson skriven 13/2-12